onsdag 4 mars 2009

Momma's boy

Motiverad av Vickans blog sa "tvingade" jag mig sjalv att gympa idag. Jag kanner att jag skulle behova en militant coach att skrika pa mig o komma pa harda saker att gora. Men eftersom jag inte har det, sa skrek jag lite pa mig sjalv och borjade springa runt i vardagsrummet.
Tack gode gud att ingen sag pa forutom hundarna. Molly o Bernice ar ju bada vana att se mig skutta runt som en idiot, sa de bara sov vidare. Gunnar daremot sag undrande och oroligt pa mig speciellt nar jag borjade hoppa eller sprinta fram och tillbaka i korridoren. Oh well...

Idag nar jag hade konditionstranat + tranat armarna sa skulle jag gora lite benovningar pa golvet. Jag tog fram en filt, spredde ut den pa golvet och la mig ner. Det var tydligen valdigt intressant for Gunnar. For han la sig precis brevid mig och borjade buffa pa mig. Detta gjorde det helt omojligt at fortsatta. Jag ville ju inte sparka pojken. Jag forsokte putta bort honom lite latt men han sag det som en lek, sa istallet lekte vi lite och jag tog lite bilder pa mammas lille pojke.



Det ar ratt sa intressant for jag alskar alla vara hundar och de verkar gilla mig, men jag o Gunnar har ett speciellt forhallande som jag aldrig har haft med nagot husdjur.
Ruby, hunden innan Molly, var helt o hallet Tims. Han hamtade henne, valde hennes namn och hon foljde honom overallt. Hon var uppforde sig val, var karleksfull mot mig, men definitivt Tims ogonsten.


Molly var en valp som jag hittade pa natet, vi kom pa ett namn tillsammans och hon "tillhor" oss bada, men hon gillar Tim lite mer. (Tror jag) Mest for att hon gillar att ga o jaga med honom och aka i hans truck. Hon ar valdigt kelen med oss bada, men hon foredrar att sova pa hans sida. Vilket ar helt OK for mig!

Tims mamma hittade faktiskt Bernice i tidningen. Hon var "Pet of the Week" och ville bli adopterad. Forst var jag lite osaker om 2 hundar var en bra ide, men jag lat mig overtalas. Nar vi var i djuraffaren dar de gjorde adoptionerna valde Bernice Tim. Vi har en bild och man ser hur kar Bernice ar. Hade det varit en tecknad serie hade det varit hjartan i ogonen. Eller hur? Hon gillar att halla sig for sig sjalv for det mesta. Visst gosar hon ibland men det ar nar hon kanner for det.

Men Gunnar ar MIN! Nar Tim namde att hans systers kompis hade en bluetick coonhound sa jag OK direkt. Och nar vi sag varandra forsta gangen vaar det karlek vid forsta ogonkastet for oss bada. Det ar klart att han respekterar o gillar Tim. Men han alskar mig! Och namnet? Jag kom upp med en lista med namn som Tim kunde valja av och sen bestammde jag hur det skulle stavas. Det ar jag som tranade honom nar det kom till hundluckan, mat o somn. Det ar lustigt for jag trodde att jag alltid ville ha flickdjur, men nu har jag istallet en "Momma's boy".

2 kommentarer:

Malin sa...

Jag är redan kär i Gunnar. Han verkar helgo och är en väldigt söt gosse.
Du o syrran verkar hårdträna. Småångest här kan jag säga.
Varenda gång jag läser att ni tränat börjar samvetet gnaga och jag tänker "un-ass..."
Måste få tummen ur. Jag fick lägga ner min träning ett tag för jag fick så sabla ont i ryggen. Nu har jag ingen ursäkt... *hick*

Och ordet jag ska fylla i här nedan är impant!!
Nästan implant.

Anonym sa...

Man kan se direkt, att det är något mellan er. Ni är mycket söta ihop.
Jag skulle behöva låna Gunnar, för jag borde träna och har ingen ursäkt för att jag inte gör det.