Ombytta roller

Ni kanske kommer ihag att Tim stukade foten i hostas och jag blev sjuksyster Caroline. Nu var det dax igen, men tvartom.

Igar skulle jag jobba som vikarie i en 4e klass. Jag parkerade bilen, lite stressad var jag eftersom jag nastan var sen. Jag tog 2 steg och whoops halkade jag till, foten vek sig, jag horde pop, och sa satt jag dar pa rumpan. Som tur var sa var det en annan larare precis dar. Hon sprang in o hamtade rektorn och skolsystern. Det var en annan tjej dar som packade ur sin bil precis brevid mig. Hon bara glodde pa mig, fortsatte med sitt o gick ivag utan att ens fraga hur det gick...konstig typ! I allafall jag satt dar pa parkeringsplatsen o vantade tills de kom med en rullstol. Jag rullades igenom skolan (latt pisamt) till skolskoterskans rum. Dar fick jag is pa ankeln. Hon kollade den (shit jag skulle ha rakat benen) och den var inte sarskilt svullen. Rektorn fragade vad jag ville gora o viking/martyr/vanlig/dum som jag ar sa sa jag att jag skulle prova o se hur det gick att jobba. Jag haltade upp till klassrummet dar jag mottes av en klass som var sa hjalpsam. De var glada att se mig och forsokte hjalpa mig sa gott det gick. Jag sa at dem att sa lange de inte sprang ivag sa skulle det nog ga bra. O det lovade de att inte gora.

Jag hade lite ont hela dagen, speciellt nar jag var tvungen att ga upp o ner for trapporna, men jag satte pa mig mitt leende, sa att jag klarar det. De andra lararna var valdigt hjalpsamma sa det gick.

Jag korde hem (Tack o lov kor jag automatare och det var vansterbenet som gjorde ont.) Jag borjade kanna av det mer, men hojde volymen pa ipodden som spelade svensk musik. Jag sjong med for att inte tanka pa foten,.

Nar jag val kom hem brast det o jag borjade storlipa. Jag tog av mig stovlarna o la upp benet hogt med en pase is och OJ vad det borjade gora ont och OJ vad det borjade svalla.

Har kommer bilderna, titta bort mamma:

Tim holl pa med ett projekt i ladan tilsammans med hans pappa o en kompis, men sa snart de var klara kom han in o fixade te o fika till mig. Han sag till att jag var bekvam, hjalpte mig till toan, lagade middag och var allmant go. Fast det ar klart han kunde inte lata bli att vara "rolig" o saga saker som: Vad ska du gora till middag o nar ska du dammsuga...kul grabben...inte. Jag gav honom langfingret o smuttade pa mitt te.

Klockan 6 i morse (efter att ha sovit ensam pa soffan bed benet hogt) akte vi in till akuten for att rontga, bara for att vara pa sakra sidan. (Jag rakade benen, delvis for att sist hade Tim en skitsnygg, ung kille som doktor. Just my luck: Jag hade en gammal skallig gubbe) Foten kandes lite battre, men better safe than sorry! Rontgen visade att det bara var en stukning. Jag fick kryckor, de virade bandage runt foten, sa att jag skulle isa och hoja benet och sen bar det av hemat.

Sen dess har jag legat pa soffan o kollat tv o sovit. Jag ringde hem for Tim sa att mamma nog skulle bli sur om jag inte meddelade mig och pa andra sidan traden fick jag en glad overraskning. Min kusin Max som precis kommit hem fran Indien. Det var skitkul att snacka lite med kusin vitamin (o mamma saklart) och jag kande mig genast piggare. Jag o Max sag varandra i Stockholm pa farfars minnesstund och det kandes som vi kom varandra narmre da. Nu nar vi ar aldre sa ar varan 6 ars aldersskillnad inte sa stor och vi har bada internationella erfarenheter att dela med oss av. Kort sagt han ar min favorit kusin (OK sa han ar min enda kusin, men han ar ocksa en av mina favorit slaktingar) och jag langtar efter da vi kan hanga igen.

Forhoppningsvis blir min fot battre snart, for aven om jag gillar att vara ledig sa ar det inte lika kul att ligga pa soffan nar man maste.