Jag har alltid gillat att sjunga i kor. Anda sen mellanstadiet har jag alltid varit med i nagon form av organiserad kor. Men det var forst i koritsia som jag var del av en riktigt bra kor. Det var dar som jag verkligen borjade sjunga bra. Innan dess kunde jag argumentera med korledaren att det skulle vara battre pa mitt satt...ohhh jag var sa jobbig.
I hogstadiet borjade jag i Eva Bolins kor korallerna(?) Dar marktes jag knappt eftersom hon bara brydde sig om sina stjarnsangerskor. Nar hon gav over oss till Karin Fagius o vi blev koritsia blev det andra bullar. Karin brydde sig faktiskt om hur vi alla lat och jag fick hora flera ganger: "Vem ar det som brummar i sopranerna?" Det rakade vara jag...pinigt... Men nar jag val tog tag i saken o tranade o larde mig lyssna o ta tonerna uppifran sa blev jag mycket battre o Karin klagade inte igen.
Nar gymnasiet var slut o jag flyttade till USA slutade jag med korandet, dels for att jag inte hittade nagon kor o dels for att det inte fanns tid eller motivation. Tills i hostas. Da fann jag en liten insandare i varan lokala tidning som berattade om varat community colleges kor och att vem som kan vara med. Jag ringde ledaren och foljande vecka startade jag. Det ar definitivt annurlunda an koritsia, mer avslappnat, lattare sanger och sa har vi killar i koren. Jag gillar det dock. Det kanns skont att sjunga i grupp igen och jag har traffat nagra riktigt trevliga personer. Varje termin har vi en avslutnings konsert och har ar tva av de sanger som vi sjong forra terminen:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar