Så nu är man äntligen här. Så skönt att kunna kramas med föräldrarna, äta god mat och kunna skriva med å,ä och ö. :-)
Resan gick jättebra o smidigt. Jag kom fram i Köpenhamn en halvtimme tidigare än beräknat. Mina väskor var nummer 2 och 3 på bandet och tåget till Malmö kom 5 minuter efter det att jag stod på perongen. Det enda kinkiga var att försöka ringa från telefonkioskerna på stationerna. Av de 5 jag provade funkade bara en... nåja om det var det värsta var det ju inte så farligt.
Just nu relaxar jag i stugan. Jag har löst ett svårt Suduko, läst en bok och vi har gått en promenad och jagat svamp. Det gick bra tills det började ösregna...men det är ju svensk sommar så det får man ju räkna med.
Överhuvud taget är det skönt att slippa tänka på allt trist i NY och umgås lite med människor jag älskar o har saknat. Fast det är klart jag saknar Tim o hundarna lite och mina grönsaker som håller på att mogna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Trist i NY?--Låter som du tycker rätt bra om att vara hemma ett tag.Kanske du känner dig hemma både i Sverige o US? Man kanske allra helst vill ha hela sin familj på inte alltför långt avstånd.Vilken tur Caroline, att det finns IT. Om du visste hur mycket jag saknar Malin o hennes familj. Det känns förfärligt emellanåt. Saknar att jag inte får se Isak växa, ja allt som sker med honom.
Skicka en kommentar