A chorus line

Jag har alltid gillat att sjunga i kor. Anda sen mellanstadiet har jag alltid varit med i nagon form av organiserad kor. Men det var forst i koritsia som jag var del av en riktigt bra kor. Det var dar som jag verkligen borjade sjunga bra. Innan dess kunde jag argumentera med korledaren att det skulle vara battre pa mitt satt...ohhh jag var sa jobbig.
I hogstadiet borjade jag i Eva Bolins kor korallerna(?) Dar marktes jag knappt eftersom hon bara brydde sig om sina stjarnsangerskor. Nar hon gav over oss till Karin Fagius o vi blev koritsia blev det andra bullar. Karin brydde sig faktiskt om hur vi alla lat och jag fick hora flera ganger: "Vem ar det som brummar i sopranerna?" Det rakade vara jag...pinigt... Men nar jag val tog tag i saken o tranade o larde mig lyssna o ta tonerna uppifran sa blev jag mycket battre o Karin klagade inte igen.
Nar gymnasiet var slut o jag flyttade till USA slutade jag med korandet, dels for att jag inte hittade nagon kor o dels for att det inte fanns tid eller motivation. Tills i hostas. Da fann jag en liten insandare i varan lokala tidning som berattade om varat community colleges kor och att vem som kan vara med. Jag ringde ledaren och foljande vecka startade jag. Det ar definitivt annurlunda an koritsia, mer avslappnat, lattare sanger och sa har vi killar i koren. Jag gillar det dock. Det kanns skont att sjunga i grupp igen och jag har traffat nagra riktigt trevliga personer. Varje termin har vi en avslutnings konsert och har ar tva av de sanger som vi sjong forra terminen:

I'm back...kinda

Jag har ju inte skrivit pa sa lange...
Innan jul sa hade vi jatteproblem med varat internet. Sen var ju var dator allmant langsam. Sa efter jul kopte vi en splajsans ny dator. Jattesnabb o bra med Windows 7 o allt. Man skulle ju tro att jag skulle vara pa datorn jamt da men icke. En anledning ar att nu ar Tim jamt pa datorn, sen ar det ju sa mycket pa tv som ska tittas pa (OS bland annat), sen har jag last en del o sa var jag ju i Sverige i nagra veckor. Overhuvudtaget kande jag inte for att blogga. Men efter det att jag var pa You tube (se nasta inlagg) sa ville jag dela med mig och sa kande jag att jag nog kunde skriva lite ocksa.
Den storsta anledningen ar nog dock min julklapp.... Jag fick ett Wii spel och det ar ju sa himla kul. Alla borde ha ett. Dels kan man ju leka atlet och dels kan man gympa med den och en diagramnord som jag blir jattemotiverad av att se alla diagram med min vikt, BMI och minuter av traning varje dag sa jag kan ju bara inte lata bli.
En av de basta grejerna med Wii ar att man gora sina egna Miis eller avatarer som ser ut som en sjalv, sin familj o vanner. Sa nar man spelar sa star plotsligt mamma dar o hurrar. Och arligt talat finns det nagot roligare an att svardfightas med Tim och sen se honom trilla av pelaren med ett dumt utryck i ansiktet? Svaret ar nej. Och nu i vintertid ar det coolt att kunna golfa, cykla etc medan det snoar utomhus.
Sa om ni inte hor av mig...sa vet ni vad jag gor

Twelve years and counting

Det ar 12 ar sedan jag o Tim hade var forsta "date" aven om det inte riktigt var en date alls. Och vi hade inte nagra traditionella traffar efter det heller. Vi har aldrig firat den 16e September for Tim kom aldrig ihag datumet och den enda anledning jag kom ihag var for att jag skrev i min dagbok det aret... men i ar kom jag ihag o ville reflektera lite pa den dagen och varat liv tillsammans

Here it is:
For tolv ar sedan foljde jag med Elin, min noska au-pair van, till JFK. Hon skulle hem till Norge och Tim var snall nog at kora henne. Och jag var ledig den veckan sa jag foljde med.
Pa vagen fran JFK sa hade vi 3 timmar att snacka o lara kanna varandra och Tim fragade mig om jag ville folja med till hans kompisars hus ute pa landet som han och nagra andra kompisar tog hand om medan de var pa smekmanad. Eftersom min sista van just hade akt hem tyckte jag att det var en bra ide. Vi akte hem till mitt hus, jag packade och sen akte vi vidare till deras hus. Pa vagen dit sa Tim att det inte fanns sa manga sangar och skulle jag ha nagot emot att dela en med honom. Det hade jag inget emot!
(Senare larde jag mig att det fanns massor med sangar o soffor lediga, men det ar val inte sa viktigt)
De nastfoljande dagarna spenderade vi tillsammans i huset och jag borjade tycka om honom (Aven fast jag kommer ihag att jag tankte "Who is this redneck" efter det att vi hade akt 3hjuling och skjutit med bossa)
Nar min semester var over och jag borjade jobba igen kom Tim som en riddare pa en (inte vit men) lila springare (hans bargningsbil) och plockade upp mig varje kvall. Jag umgicks da med honom, hans familj och hans kompisar och behovde inte hanga med vardfamiljen.

Det var sa det borjade (fast vi hade faktiskt traffats innan nar vi gick pa bio med Elin och en av hans kompisar Eric. Men da var jag dar med Elin och Eric korde mig hem sa jag brydde mig inte sa mycket om Tim.)

Sen tog det inte sa lang tid innan jag fattade att jag faktiskt tyckt om honom jattemycket. Vi spenderade varje kvall tillsammans och varje helg sov jag hos honom. I mars var min vardfamilj borta nagra dagar och en kvall sov Tim over hos mig. Min vardmamma Mary kom hem pa morgonen o gav oss en rungande utskallning att jag hade tagit in en man i hennes hus osv. osv. Som om han var nagon okand framling som sov over. Efter den dagen sa sov jag hos Tim varje kvall ocksa. (Och Mary maste ha snackat med Dan (pappan som var mycket schysstare och avslappnad) for inget namdes om det igen)

Nar mitt ar var over och jag akte hem tvingade jag pappa att kopa mig en flygbiljett tillbaks till USA. Jag var hemma i 5 veckor och laaaaangtade tillbaks till NY o Tim.

Varfor? Det finns ju man o killar over hela varlden. Men jag hade hunnit inse att det inte fanns nagon som var som Tim.

• Han alskar mig helhjartat.


• Han visar det dagligen.


• Han skryter om mig till sina vanner


• Han ar handig (min egen McGyver!)


• Han jobbar hart


• Han alskar min mat (sagar att den ar battre an sin mammas mat)


• Han ar sa sot med barn


• Han ar kanslig


• Han ar hjalpsam


• Han ar sa bra med hundar


• Han tittar pa "So you think you can dance" med mig och kommenterar, aven om han sager att han hatar programmet.


• Han gillar samma filmer o TV program som jag (OK det ar nagra som han inte gillar som jag tittar pa nar han inte ar hemma)


• Han tittar pa mina scrapbook album nar de ar fardiga OCH visar dem till andra


• Han klagar inte nar det ar stokigt
• Han gillar att gora saker utomhus
• Han ar eftertanksam
• Han gillar att prova nya saker


• Han tycker att jag ar snygg


• Han ar snygg


• Vi kan prata om allt


• Han ar min basta van


• osv


• osv

Semesterbilder

Har ar lite bilder fran min skona semester i Sverige.

Saklart var jag tvungen att simma i Svenstorpssjon. Saaaa skont!



Vi plockade svamp...MASSOR av svamp. Aven nar det regnade



Se har (Detta ar bara fran en runda- vi gick flera rundor)



Sen var vi tvugna att rensa all svamp


Men till sist kom beloningen- Kantarelltoast (och en massa andra ratter med svamp!)

Jag spelade Top Rummy och som jag skrev innan sa vann jag mest...I am the Champion! Ja, ja mamma du slog mig den sista dagen i 5 raka matcher, jag vet...men jag vann den sista matchen. Sa det sa!

Det var fodelsedagsfest for mig med familj o vanner

Sen akte vi till Flen och hade kraftfest med resten av slakten...oooh vad jag har langtat...efter kraftor, snaps o familj


Jag halsade pa mina "gamla" larare Anders o Carina. Som larare ar det extra roligt att halla kontakten o prata gamla minnen. Speciellt som jag var latt foralskad i Anders i mellanstadiet...tills han gifte sig med Carina. Men henne gillade jag ju ocksa sa det var OK.

Extra kul: Jag fick snacka med deras son Kalle som var nyfodd nar jag gick i 6an och som fortfarande har den blaa kanin som jag gav honom da.

Jag hjalpte mamma att piffa upp sin scrapbook. Jag hoppas att mamma blir lika scrapbook galen som jag en dag.

Jag gjorde saklart manga andra saker som att halsa pa farfar, shoppa, titta pa TV, lasa, ata kebab, ata prinsesstarta, ata pa Glorias, ata sill (det blev mycket ata av, kanske darfor jag gick upp i vikt....hmmm) etc.

Men till slut var det dags att packa (o vaga) vaskorna. For kolla hur mycket godis jag hade med mig!!

Uh oh!

The end is near

Ja, nu är tiden här i Sverige nästan slut.
Tiden bara flög, som vanligt. Jag fick en hel del gjort. Jag shoppade, åt god Svensk mat, träffade släktingar o vänner, åkte till Stockholm o Flen och njöt av den Svenska sommaren i stugan. Och slog mamma i Top Rummy om o om o om igen :-)
Men som sagt gick tiden alldeles för fort och jag skulle vilja spara lite av den svenska sommaren med sjöbad, röda stugor, kramar från mamma o pappa, piggelin glass, fika, och kräftfest (bland annat) i en ask som man kunde ta upp lite då och då när man behövde en dos svenskt.
Jag försökte ta in alla intryck och riktigt njuta, men på samma gång blir jag då påmind hur snart jag inte kan uppleva dessa saker som jag försöker njuta av. Bara det gör en lite nedstämd.

Den första sommar jag kom hem från USA efter att ha varit au-pair var jag hemma i 5 veckor. Och för mig var det pest o pina. Jag längtade så tillbaka till NY och Tim. Men nu....nu önskar jag att jag hade de där 5 veckorna att riktigt njuta av Sverige...hur kunde jag bara ligga på soffan o önska mig bort då...vilket slöseri! Men jag visste ju inte bättre då.

Det är de sista 2-3 åren som svensklängtan har satts i kraft. Det började med att jag började leta efter klasskopisar på Google o sen Facebook, sen började jag längta efter svensk mat o godis, och sen blev det svensk musik o kultur som blev extra intressant...
Jag tror inte det finns något mera svenskt än en utlandssvensk!
Jag var ju aldrig särskilt patriotisk när jag bodde här...men nu...nu är jag SUPERSVENSK

A midsummer nights dream

Forra veckan firade vi midsommar med VASA (Den svenska klubben). Det var forsta gangen jag har firat midsommar pa 11 ar och det var en typisk svensk midsommar, d.v.s. det regnade! Det var sa harligt att ata sill, sjunga helan gar, prata svenska, gora en midsommarstang och dansa runt densamma. Jag tror att det var forsta gangen jag har nagonsin gjort en midsommarstang. Sa bara det var kul. Men det var sillen som var det basta... aven om bara de "riktiga" svenskarna var de enda som vagar ata inlagd sill. De andra gillade dock kottbullarna, laxen och knackebrodet.






Sen var det kul att jag har blivit nominerad att bli "Cultural Leader" for VASA. Det betyder att jag far beratta om olika svenska foreteelser for alla medlemmarna under motena. Jag ar sa glad o stolt att jag har en position inom klubben. Om jag ska vara del av nagot sa vill jag verkligen vara involverad. Dessutom gillar jag att prata infor andra, lara ut saker, speciellt om Sverige och sen gillar jag att skriva artiklar till "Informationsbladet", varat nyhetsbrev. Jag har redan planerat nagra saker jag vill prata om: Nationalsangen, kraftskivor, Tegner (varat lokala kapitel av VASA heter Tegner 109) Jag har ocksa gjort en frageformular dar medlemmarna kan fylla i vad intresserar dem.


Jag o Paula vid midsommarstangen VI tillverkade.

Making the money

Hade yardsale i helgen och hade jattekul. Gick upp kl. 4.30 (inte sa kul). Korde till Jude som sen korde oss till hennes foraldrars hus. Vi kom dit och borjade packa upp kl 7. Redan da borjade folk stromma till. Sen fortsatte det dagen lang till kl 15. Och jag var i mitt esse. Jag hade sa roligt med att "leka" forsaljare. Jag skojade o sa att "vi tar kuponger" , "I'm ready to make a deal if you are" osv. Och jag salde, salde, salde... Jag forsokte pracka pa folk bade det ena o det andra och ibland lyckades jag. Folk uppskattade att jag forsokte och att jag hade humor.

Iallafall...det gick bra. Det "storsta" jag salde var ett utebord o stolar for 15 dollar, men sen salde jag massor av $1 saker. Summan av kardemumman var att jag tjande 140 dollar. For saker jag anda inte ville ha. Bra va!

Sen pa sondagen hade jag mote med min svensk klubb. En sak som vi gjorde var att ha 50/50 raffle. Det betyder att man koper lotter och den som vinner far halften av pengarna som folk kopte lotter for. Jag vinner aldrig, men man maste ju stotta klubben. Men gissa vad: Jag vann! 28 dollar. Bara sadar. Sa det var en valdigt lukrativ helg med andra ord.

It's official

Sedan forra veckan ar jag nu OFFICIELLT medlem i VASA orden, Tegner Lodge 109.

Jag blev insvuren med pompa o stat (typ) under det senaste motet tillsammans med tva andra. Man foljde ett noga foreskrivet manus dar jag informerades om mina ansvar o rattigheter som medlem och jag lovade att uppehalla ordens stadgar.

Nar jag val var medlem fick jag en nal med det "officiella" VASA emblemet och jag fick reda pa det hemliga losenord som jag kan anvanda om jag vill delta i moten hos andra VASA ordnar i USA, Canada o Sverige. Osannolikt men lite ballt!

Jag har aldrig deltagit i manga klubbar. Och definitivt aldrig en klubb dar man har sadana har alderdomliga regler o foreskrifter. Lite "speciellt" ar det, men jag gillar det. Medlemmarna bryr sig och tar hand om varandra. Speciellt de som ar sjuka eller behover hjalp med nagot. Vi har middagar och det ar kul att vara involverad. Speciellt eftersomdet har att gora med Sverige.

Jag vet att ni alla vill veta det losenordet....sorry...tjat lonar sig inte...aven under tortyr sa kommer jag inte att knysta. ;-) Inte ens Tim vet...sa det sa!