It's official

Sedan forra veckan ar jag nu OFFICIELLT medlem i VASA orden, Tegner Lodge 109.

Jag blev insvuren med pompa o stat (typ) under det senaste motet tillsammans med tva andra. Man foljde ett noga foreskrivet manus dar jag informerades om mina ansvar o rattigheter som medlem och jag lovade att uppehalla ordens stadgar.

Nar jag val var medlem fick jag en nal med det "officiella" VASA emblemet och jag fick reda pa det hemliga losenord som jag kan anvanda om jag vill delta i moten hos andra VASA ordnar i USA, Canada o Sverige. Osannolikt men lite ballt!

Jag har aldrig deltagit i manga klubbar. Och definitivt aldrig en klubb dar man har sadana har alderdomliga regler o foreskrifter. Lite "speciellt" ar det, men jag gillar det. Medlemmarna bryr sig och tar hand om varandra. Speciellt de som ar sjuka eller behover hjalp med nagot. Vi har middagar och det ar kul att vara involverad. Speciellt eftersomdet har att gora med Sverige.

Jag vet att ni alla vill veta det losenordet....sorry...tjat lonar sig inte...aven under tortyr sa kommer jag inte att knysta. ;-) Inte ens Tim vet...sa det sa!

Haftigt varre

Sa idag hade jag antligen jobb igen. Forsta gangen efter lovet.
Jag gick upp tidigt, packade lunch gjorde mig ordning och tog pa mig mina fina MQ byxor (som inte sitter som korvskinn langre!)
Jag slappte ut hundarna och laste huset. Jag sag inte Gunnar, sa jag trodde han var kvar i huset. Sa jag laste upp o gick in igen. Nar jag sprang forbi en hylla i kallaren, slog jag i ett metallgaller som lite hipp som happ lag pa en hylla. Inget hande. Jag var OK Byxorna var OK... och Gunnar visade sig vara utomhus. Sa jag satte mig i bilen o akte ivag (Efter det att hundarna fick sina going-away-cookies, saklart).

Kom till skolan tidigt. Laste igenom laroplanen for dagen (social studies o lasning) o sag att jag hade forsta lektionen ledigt. Skont. (Tid att lasa boken for dagen: The Incredible Journey av Sheila Burnford. Jattebra bok om 2 hundar o en katt som vandrar hundratals mil for att hitta sina agare)

Jag stallde mig upp for att kolla utsikten. (Skolan ligger pa en kulle) Och noterade till mitt stora fortret att mina byxor hade spruckit i ena sidosommen. Aaah! Tydligen hade gallret skurit av en trad och efter min biltur samt promenad fran parkeringen sa hade det oppnat sig...latt panik...och sa sur- det ar ju mina favvo byxor.

Men jag ar inte den som ger upp sa latt!
Jag tog en haftapparat och gick snabbt in till narmsta toalett. Dar HAFTADE jag ihop mina byxor langs med sommen. Jag sag ocksa en liiiten reva som gick vinkelrat fran sommen. (Maste vara dar jag slog i) Aaargh!

Men jag var tvungen att borja dagens forsta lektion. Lektionerna gick bra (prov pa kinesisk forntida historia o lasning av forutnamda bok) aven om min sista grupp var oerhort hogljodd och busig. Trottsamt! Ingen markte mina byxor aven om jag inte kunde sluta tanka pa det sjalv. Allt jag ville gora var att aka hem o fixa byxorna med min symaskin o lite textil lim (Vilket var det forsta jag gjorde nar jag val kom hem)

Tack o lov ser byxorna helt OK nu. Ni kan alla pusta ut...

Garbageman love

Varje torsdag kommer sopgubben. Han plockar upp soptunnan och sen stannar han. Han hoppar ut och ger hundkex och kramar till mina hundar. Jag brukar titta pa bakom gardinen. I julas gav vi honom lite kakor, en check och ett julkort med en bild pa hundarna o deras namn.

Forra veckan var vadret inte sa bra (surprise) och det sag ut som om han skulle kora vidare utan att hoppa ut. Men jag sande ut alla hundarna inklusive Gunnar och nar han sag att det var en ny hund sa tog han sin tid. (Jag tror han satte pa sig varma klader) Han kom ut och sa hej till dem alla.

Idag var Molly o Gunnar redan ute o sprang o ylade. Nar jag sag att han var har slangde jag ut Bernice som sov hart pa soffan. Hon bara stod vid dorren, hade ingen aning att han gav kex till de andra. Sa jag gick ut med henne och nar hon val sag honom sprang hon dit. For forsta gangen sa fick jag traffa varan snalle sopgubbe . Jag sa att de alskar sin torsdagsritual och han sa att han gillar det ocksa. Han tackade for julklappen och tyckte att bilden var jattefin. Molly ar tydligen hans favorit. Men det kan jag forsta. Hon ar superkelen. Bernice is only in it for the cookies. Och Gunnar ar ju ny.

Who let the dogs out?

Vi har haft Gunnar i nastan 2 veckor nu och det ar dags for en liten uppdatering.


Han ar jattebra!






I borjan ville han knappt ga ut och nar vi gick promenad sa fick vi ha honom i koppel sa han inte skulle springa o satta sig pa trappan. Sen borjade han utforska med Molly och sprang lite overallt. Sen blev han lite besatt med alla fordon som gick forbi sa han sprang fram o tillbaka langs med vagen (vi har som sagt osynligt elektroniskt staket sa han kan inte springa in i vagen). Och nu sa haller han fortfarande till langs med vagen men stannar och ylar/tjuter i hogan sky. Det later som han torteras. Molly ylar ocksa ganska mycket, men han ar mycket mera skrikig o hogljodd. Jag hoppas att grannarna inte klagar. Men da ska ocksa tillaggas att han allt som oftast ylar for att deras hundar skaller...it's a lose lose situation...



Vissa ganger kommer han nar man kallar. Yey, duktig ponke. Andra ganger, som nar man vill ga o lagga sig och inte sta i dorren i pyjamas for att det blaser o snoar, sa kommer han inte direkt. Bad boy!

Allt det har springandet gar att han gar o lagger sig varje kvall utan kink. Och han sover hela natten. Pa morgonen precis innan Tim aker till jobbet slar jag pa radion i nagra minuter sa att han inte hor Tims truck och om han senare tror sig hora hundar eller motorer satter jag pa den igen tills han slappnar av.

Han ar ocksa jatteduktig nar vi ger honom mat. Han kan nu sitta o vanta tills vi ger honom klartecken att ata och han forsoker inte ata var mat langre. Allt atande o motion har gjort att han har lagt pa sig nagra kilon och han ser definitivt mer halsosam ut.

Finally scrapped

People who know me knows that I love my hobby scrapbooking. I try to get pages done, but sometimes it feels as though I can't get to getting. However, I did put together a few pages in the last couple of weeks. I'm quite proud.

This page is all about how much I love taking walks around my property. My Ipod is absolutely a necessity during these walks and I have added the podcasts and music I usually listens to to the page.

As a continuation to the previous page, this shows some of the beautiful plants that grow on our property, that I see on my many walks.

Ever since Obama was elected I have become increasingly patriotic. (So much in fact that I got an Obama-shirt) I just had to chronicle my love and pride for our new president in the best way I know how; a scrapbook page. (FYI. Journaling is the hardest for me and as you can see I haven't gotten to it yet. But at least I left space for it!)

Du ska inte tro det blir sommar

Jag har gett upp....
Jag har konstaterat att det alltid kommer att vara vinter har.
De kommer nog ingen var i ar.
En ny istid har borjat och snon kommer aldrig att smalta.
Da kanske jag blir glatt overraskad...eller inte.

Jag vet att jag har gnallt valdigt mycket over att det ar sa infernaliskt mycket sno har just nu. Och jag ar ledsen om det ar det enda jag skriver om...men det ar det enda jag ser nar jag tittar ut genom fonstret.

Vitt, vitt o mera vitt. Det gor ont att titta pa.

Sno som faller,
sno i drivor,
sno som blaser,
sno pa bilen som maste borstat bort,
snoboots o langkallingar,
sno som smalter lite en dag- bara for att frysas pa nasta,
mer sno som faller o blaser
sno i huset som kommer in med hundarna,
sn som maste skottas och slungas (av Tim),
sno som gor at man stannar inne istallet for att ga pa en promenad,
sno som ar kallt,
sno som tacker all vacker natur,
sno, sno, SNOOOOOO

Jag ar lite less pa sno. If you can't tell...

Och jag vet att jag sakert kommer att gnalla i slutet av sommaren att jag an en gang maste klippa grasmattan och att jag onskar att jag bara kunde sitta inne o mysa med raggsockor o varm choklad. Men nu ar det vinter och det gnalls om sno.

Sen ar jag en sjalvplagare ocksa. Tragardskatalogen kom haromdagen och jag laste igenom den lustfyllt. Markerade noggrant vilka fron o plantor jag vill bestalla och sedan plantera. Jag drommer om saftiga tomater, krispig sallad, sota morotter, delikata hallon, smakrika orter, fargglada blomster och rabarber till mina pajer och fruktkramer.
Sen tittar jag ut och gissa vad...det ar en meter sno pa marken (MINST) och ingen chans att jag kommer att se de gronsakerna pa mycket, mycket lange. SUUUUCK!

Som den masochist jag ar sa gar jag likval in pa tradgards websidor. Dar star det att om det inte ar nagon sno pa marken sa ar det en bra tid just nu att luckra upp jorden for da kan olika skadedjurs agg do. Ja, just det. OM.